tisdag 11 mars 2014

Stallycka?

När jag var ungefär sju år gammal började jag rida på ridskola. Något som jag höll på med tills jag gick i åttonde klass ungefär... hur gammal är man då? Cirka 14 år?
Jag kände att jag inte kom någonstans. Inte utvecklades, kanske inte förstod riktigt vad jag skulle göra.
Jag fortsatte att rida hemma och provade nog på att rida på en annan klubb under en period. Men resultatet var detsamma; mina ridskolekamrater lyckades få hästen "att gå på tygeln" så gott som omgående medan jag satt och gnuggade med skänklarna och lirkade med tyglarna timme ut och timme in, utan resultat. Jag kände mig kass och oduglig och tappade ridsjälvförtroendet.
Något senare umgicks jag, via jobb, med hästtjejer som tävlade mycket. Man "skulle" ha en vältränad tävlingshäst, tre par ridskor/-stövlar i skinn, två olika sadlar, egen transport, föräldrar med oändligt mycket ledig tid och pengar till såväl tävlingar som personliga tränare. Man skulle träna hårt och länge och man fick inte ut och luffa med hästen i skogen för då kunde man förstöra formen på den. Om man mot all förmodan red ut i skogen, skulle stigarna ridas i skänkelvikning och stockarna skulle hoppas i bästa tävlingsstil. Allt var en träning för kommande tävlingar och allt var prestation. Här slocknade nog min sista gnista.
När jag slutligen fick problem med min egen häst, som bara bockade av mig och alla andra, om och om igen, lastade jag mig själv väldigt hårt.

Hästarna finns kvar, som loja pensionärer. De lufsar i min hage, plockas in och ut hela vinterhalvåret, äter och skiter. Men ridningen och glädjen i att borsta och pyssla är fortfarande som bortblåst, även om jag ibland kan känna att det fladdrar till lite i maggropen när jag stoppar näsan i manen på någon av dem.

Men så i helgen, var jag på en kurs hos blivande hovformsspecialisten Anna Hane, en kurs som hölls av hovformsspecialisten Kent Wiberg. Här fick jag lära mig grunderna i barfotaverkning och samtidigt stifta bekantskap med en gäng hästmänniskor med härliga tankar och erfarenheter om hästar, hästhållning och ridning. Jag, som bland hästfolk, ofta känner mig malplacerad och okunnig, kände plötsligt att jag hade hittat hem, att det finns hästhållning som stämmer överens med mina värderingar och tankar. Det blev en spännande helg, full av nya kunskaper och spännande insikter.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar