måndag 9 mars 2015

Ett påtvingat lugn

Samhället och vi som lever i det har minst sagt effektiviseras. Med de smarta telefonerna kan vi nås överallt och hela tiden, via telefonsamtal, sms och mail. Och som vuxen och bilägare är man alltid på språng. Mot parkeringen, från skolan, mot förskolan, förbi affären och hem igen. Hemma står datorn på, mobilen plingar och surrar och TV:n låter i bakgrunden. Stressa och skynda. Hinna mer, hinna fler, snabbare, snabbare.

Under en kort period är vi nu utan en av våra bilar. Det kommer att bli ett pusslande med att hämta och lämna på skola och förskola, busstider som ska passas och biljetter som skall lösas. Men det kommer också bli ett påtvingat lugn. Bussen går när den går och tar den tid den tar. Ingen idé att stressa eller jäkta. Att ta sig hem, hämta barnen, byta buss och ta sig ända fram till huset tar betydligt längre tid men är på något märkligt vis mindre stressigt.

Ungefär som när vår TV gick sönder för ett par år sedan. Det tog ett tag för oss att köpa en ny och tiden utan TV var fridfull. Ingen satt och stirrade som en hypnotiserad på "ingenting" bara för att slå ihjäl tiden, utan  passade på att leka, lägga ett pussel eller läsa en tidning. Mer lek och mer socialt umgänge.

Vad händer om man stannar upp, mitt i det snurrande ekorrhjulet?


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar